Håll i hatten, kvalitativt inlägg på gång... ;)
Ska dessutom sticka ut hakan lite iaf, tycker det är roligt.. ;)
Jag arbetar dagligen med musik i olika former, och lyssnar och arbetar minst lika ofta med det. Ofta diskuteras det hur man använder musiken, om man lagt en låt på "rätt ställe" eller är i osynk med musiken.
Igår hade jag och Floden en diskussion om det här med kontraster kontra flow. Jag är fullt medveten om att jag är LesMills-skadad där mycket handlar om just att skapa och förstärka kontraster.
Jag instruerar dock även flera andra koncept och skulle gärna vilja tro att jag är begåvad nog att se det objektivt.
När jag skapar en Cykelklass handlar det om helt olika saker beroende på vilken typ av klass jag lägger upp. Gör jag en intervallklass där det ska vara ordentlig skillnad i upplevelsen mellan nivåerna, tex extensiva intervaller på 85% och 70%, vill jag oxå ha musik som förmedlar detta. Då tycker jag inte det räcker med en high-hat eller en tydligare baktakt/bas extra. Jag vill ha märkbart mer intensitet och gärna högre kadens. Det blir då stor nivåskillnad men självklart så snygga och softa övergångar som möjligt.
Gör jag däremot en Fartlek/Backklass vill jag ha så små nivåskillnader och jämna och snygga övergångar som möjligt med en mer jämn förändring av kadensen under klassen.
Nu tänker kanske du att det är väl självklart.
Nej skulle jag vilja säga. Vi har idag (det här är som vanligt min HELT egna åsikt och den har inga som helst vetenskapliga grunder) två huvudsakliga skolor/inriktningar på Cyklingen i Sverige. Jag försöker sen hitta på en tredje.. ;)
1. Gamla Internutbildade "Schlagerskolan" - dvs många låtar, gärna med tydliga verser och refränger (behöver självklart ABSOLUT inte vara schlager) och mycket kontraster och framförallt happenings, som Tess så fint kallar det, i musiken och instruerandet. Flera olika musikstilar i klassen alt enbart en musikstil (tex hårdrock). Personligheten visas genom sättet att instruera. Det här är en lättsmält och mainstream skola som nog många av våra deltagare uppskattar.
2. "Flow" skolan - dvs en mer musikaliskt än instruktörs-orienterad skola där musiken mer påminner om ett DJ-set, en sammanhängande enhet musik med mindre kontraster och mer flow. Instruktören ska här "störa" musiken så lite som möjligt, personligheten visas genom musiken. Det här är en skola som man nog uppskattar om man är van att vistas i en liknande miljö och vill ha något med mer arbete bakom.
Båda kan självklart i precis lika stor utsträckning arbeta med passupplägg, pulsbaserad träning, periodisering och olika fysiskt kvalitativa aspekter på träningen.
Detta tycker jag lite är det fina med freestyle klasserna då våra deltagare har möjlighet att välja instruktörer utifrån hurdana de är som personer, kanske vill man sitta och mata fast ha andra som svettas runt en, kanske vill man köra 3.30 med 3 rundor stående gånger 5 och sen vila 3.30..
Personligen kommer jag helt klart från den första skolan då jag först är självlärd, och sen är LesMills-skolad från start och det var det enda jag visste och hade att förhålla mig till.
Idag skulle jag nog säga att jag drar mer och mer mot det andra hållet, mycket som en reaktion på att jag kör ju faktiskt redan LesMills, när jag har möjligheten så gör jag då gärna något annorlunda, inte för att det är bättre/sämre utan för variationen. MEN - och här kommer poängen med detta inlägget, med en hel del erfarenheter och tankar med mig från den andra skolan.
För det som gång på gång slår mig när jag själv drar mot den andra skolan med några utflippade trancemixar är - gruppträningsupplevelsen! Jag personligen kan mycket väl sätta mig på en trainer/själv i salen och bara mata till en fet house/trance-låt för allt vad tygen håller. Men, vill jag göra det behöver jag ju ingen instruktör eller något gymkort?
Här kommer då min summan av kardemumman:Vilken musik du väljer är faktiskt mindre viktigt!
Att du älskar den och är beredd att stå för den är det som avgör. För min del får du gärna köra 100% schlager eller någon 75min lång obskyr progressive trancemix. Du ska dock kunna stå för det och ha en tanke och ett flow i ditt instruerande och vara 100% närvarande.
Det är där jag framförallt hänger upp mig på de båda skolorna. Skola ett tycker jag tenderar och ha 30 låtar och bara tuta och köra. Det finns liksom inga övergångar, inga tankar eller planer och coachingen kan snarare låta såhär: "nu har vi 5 låtar kvar och sen vilar vi en". VAFAN?! En låt i min värld kan lätt vara 10min lång!
Skola två däremot blir ofta en "hej nu trycker jag på play och berättar hur jobbigt de olika sekvenserna ska vara, så rullar vi" och så sitter instruktören och tittar mer i golvet eller diggar/dansar till musiken än faktiskt coachar, hjälper och motiverar människorna som kommit dit för att träna.
Så vad tycker då den där förmätna Jim Berg?! :PJag tycker att det alltid ska finnas en tanke bakom klassen, jag tycker att du som instruktör ska välja musik du står för och älskar.
Framförallt tycker jag att vad instruktören gör där framme är avgörande. Jag går inte mer än en gång på en instruktör som en hel klass skriker "mer! mer! kom igen, kör! Hårdare!" och inte så mycket mer. Jag går heller inte mer än en gång på en instruktör som en hel klass inte tittar mig i ögonen en enda gång, och om de skulle råka göra det genast flackar iväg.
Oavsett hur bra musik någon av dem råkar ha.
Sån är min filosofi i Cykling.
Tittar vi på exempelvis Yoga är det en hel historia till, som jag inte känner mig bra nog att ge mig in på. Kanske någon gång i framtiden.
Vad är din filosofi?
Flow/Kontrast/Instruerande? Något annat?
Har jag missat något eller är jag helt ute och cyklar?
Nu ska jag iaf återgå till att kurera min hals.
Usch jag håller på att bli gammal. Inte nog med att hälften av min umgängeskrets har barn och att det helt klart är fler 30(Grattis JPS)/35 års fester än 25 just nu, till på köpet har jag idag bytt bort mina klasser och varit hemma för att jag hade ordentligt ont i halsen...
Men te är ju gott iaf!...
/J